fuffypuff

Hade matte idag och var så otroligt sur. Så där sur att man bara vill rita ut sidorna ur boken och bryta Herr Poddis i bitar. Förstår inte varför jag var så himla sur, riktigt pinsamt. Men sen blev allt bättre, för efter matten gick vi till BJ, för det är ju gratis glass idag. Valde en Monkey, den är absolut godast. Snart är det fysik och jag är så taggad! (vill gå hem..)

Har fysikprov imorgon bitti, men jag känner mig så (o)smart, så jag bestämde mig för att städa garderoben istället för att plugga. Var på Dramaten idag och såg Pygmalion och på t-banan hem så var seriöst alla supersnygga. Var sur resten av dagen och började sen att städa garderoben. Jag har två stycken, garderober alltså. Nu har jag delat upp kläderna, så den ena är fulgarderoben och den andra är snyggarderoben. Fast jag upptäckte snabbt att snyggisen var ganska tom och fulisen ganska full, så jag flyttade över lite kläder till snyggisen så den blev sådärisen istället.
Antal t-shirts i fulisen: 42
Antal t-shirts i sådärisen: 16

Jag måste köpa nya kläder imorgon. Och be en stilla bön att jag har pengar.

Hemma från nationellt prov och psykologiprov. Det nationella gick nog sådär, psykologiprovet kändes lite lurigare. Jag fattade inte alla frågorna och det var väldigt klent med svarsutrymme på vissa. Nu är det i alla fall över och jag kan börja stressa över annat, t.ex. att jag är så fattig i Hotel City.

Jag har lyckats göra projektuppgiften i matte på 13 minuter. Är det inte den som man ska hålla på med i evigheter? Tänkte först att jag hade missförstått frågan, men sen blev jag så sur på allt mitt tvivlande och nu tycker jag att risken att jag har gjort helt fel är nere på 0%. Matte är bara roligt när man lyckas göra rätt. Då är det som om man är hög på något, man mår så himla bra. Sen får man fel igen och tårarna kommer allt närmare och självförtroendet krossas med en grafritande räknare. Tur att jag ska läsa matte i ett helt år till.

Min engelsklärare är verkligen ute efter plåga mig. Vad är egentligen oddsen att behöva svara på frågor och läsa saker högt varje lektion? Den där nej-snart-kommer-jag-behöva-säga-något-rädslan har nästan blivit permanent under engelskan. Jag har problem att prata inför folk på svenska och jag har stora problem med att prata engelska inför folk. När jag hamnar i den situationen så kan jag liksom inte uttala saker, jag försöker vara så snabb som möjligt fast det leder bara till att jag missar nåt ord och vips så fattar ingen vad jag snackar om. Idag fick jag säga tre saker, varav en av sakerna fick jag upprepa två gånger och en annan sak var väääääääääldigt lång. Jag var tvungen att säga allt det, medan många inte behövde säga något alls.

En annan sak: jag undrar lite över tjejerna i Förhäxads åldrande.. Liksom Piper kan stanna tiden, men tiden stannar inte för häxorna. Hon stannar tiden väääldigt ofta. Så dom måste ju åldras snabbare dö i förtid (om man jämför med vanliga dödliga..). Vilken kass kraft.

Förresten, kolla på ordet engelsklärare. Skippa första bokstäverna (spelar ingen roll hur många man skippar) och de sista två, visst är det ett mysko ord?

Åååh, varför har jag inga kläder?! Försökte hitta något i över en timme i morse, och när jag väl hittade något som jag skulle kunna tänka mig att ha på mig (vit t-shirt) så upptäckte jag att jag bara har en ren bh och den är mörkgrön.. Men sen hittade jag min every day is a happy day-tisha som låg utanför min dörr, nytvättad och doftandes av underbar vanilj. Jag måste köpa nya kläder, jag är så himla trött på mina. Jag tänkte att jag skulle räkna mina randiga tröjor, men tröttnade vid 16.

Håller på att skriva klart önskelistan, och jag lovar: den som ger mig ananasväskan kommer få en genomtänkt julklapp xD

Tack så mycket, Sandra Back. Jag kommer aldrig mer kunna säga ananas korrekt, sedan nian har det alltid varit anna-naaaasen.

Hat är ett väldigt starkt ord, och jag försöker att använda det så lite som möjligt. Men något som jag hatar är folk som tycker att dom är så speciella och har jävligt kass attityd till allt och alla. Folk som skriver på sin blogg (som dom vet att alla läser..) att dom tänker absolut inte slösa pengar på att gå på studentskivan och behöva umgås med sin inkompetenta klass, och att de föraktar de som har föräldrar som betalar för studentmössan och skivan. De speciella är alltid folk som har behandlat resten av klassen som ett gäng dumma femåringar sen dag 1 och valt att umgås med mer intellektuella människor som dom kan diskutera droglagar och att fula människor inte bör få visa sig ute. Folk som på allvar kläcker ur sig saker som "det kanske funkar för sig, men jag som är intellektuell..." är folk som jag bara vill kasta en tegelsten i huvudet på. Vem fan tror dom att dom är? Dom är lika kassa som oss andra, lika mediokra.

Ett långfinger åt döden
Vi gick över lik
Och skylta’ med vår kärlek,
vårt rika inre liv
Men plåtarna till himlen
var slut när vi kom dit
Och priset vi betalat
För att klassas som elit
Var att vi blev som dom andra

(Hälften dom, hälften de... jaja..)

Ser på Förhäxad. Jag älskade det när jag var liten. Hur kunde man tycka att det var en bra serie? Specialeffekterna är så dåliga att det nästan blir komiskt, och handlingen är skum. Men ändå så kollar jag på det nu igen, det är lite nostalgi. Jag och Moén kollade alltid på Förhäxad och kunde typ allt man kunde veta. Avsnitten som går nu är från 99-00, upptäckte jag precis. 10 år gamla, fast det känns som bara några få år. Herregud, va gammal jag är.

Vaknade halv 8 av väckarklockan och lyckades somna om och vakna igen två minuter i åtta helt av mig själv. Har försökt att hitta något i garderoben, men allt verkar antingen vara i smutsen eller så ligger det i den där enorma högen av trassliga kläder som ligger som en stor klump i garderoben. Kanske ska orka vika lite av det, vem vet vad jag kommer hitta då. Kanske ska försöka köpa lite av det som står på min inköpslista, försöka glömma bort morgondagens läkarbesök.

Sista dagen på lovet och jag kan knappast påstå att jag är beredd på skolan. Jag skulle ju göra så mycket under lovet, men har knappt öppnat en enda bok. Har bara ett prov (hoppas jag) nästa vecka och det är på fredagen, så jag tror det är lugnt. Men jag skulle ju göra den där fyiskuppgiften om el i hemmet som skulle vara inlämnad för säkert några månader sen. Men jag har fortfarande inte gjort den, pappa (som är den enda i familjen som ens hittar proppskåpet) har jobbat en massa senaste veckorna, och det har ju varit hockey också.. Så fysikuppgiften blir nästa veckas uppdrag :)

Kommentar från Maria: 32 fel? du vet att det är typ 2,0 va?!?!?!?!?

Enligt normeringstabellen från 2008-04-05 så ger 90 rätt (32 fel) 1.5. När jag rättade om orddelen och upptäckte att jag hade fört över fel till kontrollpappret hittade jag tre ytterligare rätt. Har jag inte fört över fler delar fel så har jag nu 29 fel, alltså 93 poäng, vilket gav 1.6. Alltså långt ifrån 2.0. Detsamma gäller om man kollar på i tabellen från vårterminen 2009 :)

10 april, högskoleprovet. Jag fick 32 fel. Av 122 frågor. Jag är långt ifrån nöjd. Det började så himla bra och sen gick det bara utför. Fast jag misstänker att jag har skrivit av lite fel på kontrollpappret, för jag fick fel på typ sista fem uppgfifterna på NOG-delen (den absolut lättaste). Det kändes lite bättre att komma hem och upptäcka att mamma har lagat souvlaki, tzatziki, grekisk sallad och baguette, och köpt godis och köpt en ansiktskräm till mig (för min supertorra hy). Det här var bara träning, det är i höst som det gäller. Till dess ska jag ha lärt mig att räkna utan miniräknare och vad sura, namne och alla andra värdelösa ord betyder!

Mamma: "Ta det lugnt, jag har aldrig hört talas om att någon som har dött av högskoleprovet. Däremot var det en tjej som blev förlamad, men det var för att hon gick ut framför en buss efter provet."

Lugnet har ännu inte infunnit sig.

Det är lov så min blogg har också fått lov. Skriver nu bara för att få gnälla av mig lite. Det är högskoleprov imorgon och det finns inte ord för att beskriva hur nervös jag är. Jag mår seriöst dåligt. Illamående, stressad och med en liten röst i huvudet som skriker "det här kommer inte gå bra!!". Det värsta är inte att jag är nervös inför själva provet (eller typ bara 20% av mig är det) utan jag är nervös över att hitta dit. Jag hatar, hatar, hatar att hitta! Nä, nu måste jag gråta lite till.

Har köpt en t-shirt med den fantastiska texten Every day is a happy day. Så sant.