fuffypuff

Nej, jag är inte död. Jag är bara nere i en liten svacka. Inget är speciellt roligt eller trevligt. Ska borsta tandsingarna nu och sussa.

SD, SD, SD, lilla rara SD. Skalan för hur korkad man kan vara har sedan i går växt förbi punkten hur korkad som helst, och har nu nått fram till en punkt som är för abstrakt för att kunna namnges. Hur kan man rösta på ett gäng nazister? Kostymen lurar ingen, den förändrar ingenting, det är fortfarande seriöst störda människor som står i teverutan och ler. Hur man kan se invandrare som andra klassens medborgare är för mig helt otänkbart. Och med invandrare så menar dom ju bara utomeuropeiska invandrare, alltså flyktingar. Att det finns väldigt många danskar, norrmän och finnar i Sverige verkar inte vara några problem. Men de vill alltså minska invandringen. Vilket skulle betyda att man bryter en herrans massa konventioner. Flyktingar är inte personer som vaknade en morgon och tänkte "att leva på bidrag i Sverige låter fett najs". Det finns en anledning till varför de kallas flyktingar. De har tvingats fly. Och som det civiliserade land Sverige faktiskt är så är det vår plikt att ta hand om dessa. Erbjuda en fristad, ett nytt land, en frihet och en känsla av säkerhet.
En annan sak. SD yrar om att Sverige har blivit så mycket sämre sen invandringen började, att de förstör allt de rör. Öhm.. Tror de där hjärnskadade nassarna att en separat gren av homo sapiens utvecklades här i Sverige och blev till svenskar? Sverige är inte ett konstant begrepp, Sverige har inte funnits jämt. Vi är alla på ett eller annat sätt invandrare, vi har bara bott har olika länge. Vi är kelter, germaner, belgare, norrmän, danskar, finnar, ryssar, estner, fransmän, tyskar, italienare och på senare tid också utomeuropéer.
En annan sak. I DN kunde man läsa vad partiernas valvakor serverade för mat... Vad sägs som SD:s sköna blandning av pizza, fetaostsallad och bulgursallad. Det var ju... svenskt.
Och en till sak, deras så kallade partiledare är född i Skåne. Som vi alla vet är ju skåningar danskar som hamnat på fel sida av gränsen. Haha, nej, men ni fattar. Och han heter Jimmie. Det är ju knappast ett svenskt namn.

Har röstat, lika tafatt och bortkommen som varje förstagångsväljare (trots att jag faktiskt är andragångsväljare). Började bra redan från början. Först såg jag inga valsedlar med partinamn som jag kände igen, bara en massa med helskumma namn. Sen fattade jag inte att de olika valen har olika färg (kunde INGEN ha sagt det?). Till slut fick jag tag på en folkparti (riksdag) och två moderat (de andra valen) och gick till mamma som tålmodigt hade väntat på mig på andra sidan kön till valsedlarna. Då börjar hon snacka om att man ska ta en valsedel av varje, för att inte folk ska se vad man röstar på. Är inte det lite väl paranoid? Jag får väl ta risken att bli lynchad. Inte ens i röstningsrummet fattade jag att valsedlarna hade olika färger, så jag fattade inte hur de skulle kunna se skillnad på valkuverten. De såg ju exakt likadana ut. Personröstade också. Jag har ingen aning om vilka jag röstade på, men de lät trevliga i alla fall.. Gick sen till mamma som ännu en gång tålmodigt hade väntat på mig vid kön till valurnorna. Då precis när det är min tur att lämna kuverten så säger mamma att man måste klistra igen dom. Jag försöker börja slicka och tappar allt jag håller i. Börjar krypa runt på golvet för att hitta mina kuvert. Vet sen inte vad jag ska lämna fram till valmänniskan, jag tappar legget. Kön bakom mig växer. Personen med röstlängden (?) påpekar att jag att jag har ett annorlunda efternamn, no shit, Sherlock. Äntligen klar!

Okej, jag vet att min första lektion börjar om 10 minuter. Men jag orkar inte! Har inte ens klätt på mig eller rört mig från sängen, och jag vaknade till och med halv sju. Ska satsa på att gå kvart i nio. Det känns bättre.

Livet fortsätter, dagarna bara kommer och går. Det blir helg, det blir måndag. Det blir tidiga morgnar, äckliga luncher och sen är det dags att sussa igen. Det händer inte så mycket spännande. Det händer ofta inget spännande alls. Ska redovisa biologin på fredag, men jag och Matilda är inte klara. Vi vet faktiskt inte vad vi ska göra. Det ordnar sig. Det är lugnt. Jag är inte stressad. Jag har inte ett hål inombords som bara växer sig större för varje minut.

Försöker rädda middagen, men det är inte lätt när man måste dela kök med en komplett idiot. Män bör inte vara tillåta i kök. Han tycker att man inte kan steka falukorv i olja, och det finns inget smör så han använder bregott. Trots att det står på förpackningen att det inte lämpar sig för matlagning... Han använder inte en liten klick utan en hög som skulle kunna räcka till en herrans massa mackor. Sa åt honom att hålla bregottet på sin sida. Mina köttbullar ska inte bli fettiga. Han har inte på tillräcklig värme heller, la fingret mot pannan och det brändes inte ens. Stekningen började för sent. Att det ska vara så himla svårt att koka makaroner och steka falukorv (till honom men det MIN falukorv) och köttbullar (något var ju jag tvungen att äta när han la beslag på min falukorv)

Uppdatering: överkokta makaroner, gammal pizzasallad och köttbullar som fortfarande är uppfriskade frysta i mitten. Ännu en fantastisk upplevelse.

Uppdatering igen: "I morgon börjar Mattecentrum på skolan. Tisdagar och onsdagar 17 - 19 sal 501. Välkomna." Aldrig har jag varit så glad över mattecentrum. Nu slipper jag middag på både tisdag och onsdag. Underbart.

Pappa har varit hemma i ungefär ett dygn. Det här bara går inte. Mamma och Erik åkte upp till Jämtland och till älgjakten i torsdags, och pappa åkte till landet på onsdagen. Fast han kom hem igår. Hur det där kan vara min far som jag har blivit uppfostrad av och bott med i hela mitt liv är helt otänkbart. Enligt honom är ingenting jag gör rätt. Jag kan inte välja rätt mjölkpaket, packa matkassen rätt eller steka korv. För tydligen är det heeeeeeeeeelt omöjligt att steka frysta korvskivor. Han får steka sin jävla korv själv. Jag har inte haft något att säga till den där människan de senaste tio åren. Vi bara gnäller på varandra. Han gnäller på att jag inte kan göra något rätt, jag gnäller på att han är en otrevlig domedagsprofet. Och då och då försöker bara påbörja ett samtal genom att påpeka att det stora trädet på väg till tunnelbanan har klivit beskuret. Hjälp, vilka intressanta samtal. Det är så man märker att stämningen är obekväm. Mamma kommer hem typ på lördag. Det här kommer bli en fasansfull vecka.

Nu är det kokta fläsket stekt. Jag har förlorat det som stockholmarna störde sig på mest. Först försvann det norrländska, eller i alla fall jämtländska, uttalet av fjortis. Nu är en borta. Jag har ju sagt eeen, inte enn. "Ett hundra eeen dalmatiner". För mig så är uttalet enn kopplat till ordet änn, inte en. Pratade precis lite med mig själv och bara hajade till när jag sa det. Känns konstigt.

Jag tror jag har kommit på vad jag ska göra i projektarbetet. Mamma gillar idéen, hoppas bara att läraren också gillar den. Haha, mer säger jag inte. Jo, det är mjukt xD

Aj. Jag filade ner mina naglar (för att inte riskera att bryta dem på Grönan) och nu gör det ont att messa.. Har bakat en rulltårta till efterrätt, och var på Grönan igår. Om ni har tur så kommer ni få en redogörelse om hela spektaklet.

Det är sjuuuukt kallt överallt! Gick hem från skolan för att jag frös så himla mycket, men det blev inte så mycket bättre här hemma. Teet och kornkudden hjälper inte så mycket som jag skulle vilja.. Sen hade mamma öppnat typ alla fönster så det var svinkallt här hemma. Tack, mami. Ska snart till skolan igen för att ha biologi. Vi ska tydligen jobba med våra uppdrag, men Matilda är sjuk och jag orkar inte ta med mig datorn, så jag kommer nog sitta och bläddra i boken hela lektionen. Tur att den bara är en timme och en kvart. Haha.

.. jag är en partymyra! :D

Förresten, jag känner mig så.. bestulen! Jag kollade på Morden i Midsomer igår, låg i sängen som vanligt. Det var ju så kallt. Sedan vaknade jag helt plötsligt, med glasögonen fortfarande på (som hade blivit väldigt smutsiga), teven var på och jag låg på fjärrisarna. Kollade på klockan och den var halv 4. Så då fick jag ju aldrig se vem som var mördaren! Besluten räcker inte för att uttrycka min sorg.

Mamma: imorgon, köp inte bröd, det finns i frysen. (Mamma ska på kräftskiva idag)
När pappa kom hem från jobbet så öppnade han frysen, tittade i brödhyllan och frågade mig: har Ewa bakat allt det här?
Jag nickar.
Pappa: Då går jag och köper bröd..

Min mamma är ganska fantastisk. Men baka bröd kan hon inte.