fuffypuff

Onsdag. Ehm.. Jo, två gånger idag har jag tänkt "det här är en timme jag aldrig kommer få igen". Första gången när jag skulle kolla på Sluten avdelning på svtplay. Men tji fick jag. Det var riktigt intressant och samtidigt hemsk och sen blev det lite lyckligare. Haha, en mix av allt möjligt. Ja, programmet handlar om en sluten psykiatrisk avdelning och följer intagna. Riktigt intressant, måste se del två. Andra gången jag oroade över mina timmar var på svenskan. Seriööööst, kan han inte säga något vettigt? Jag undrar hur många som egentligen lyssnar, för jag lyssnar i alla fall så lite som möjligt. Han bara snackade och skrev på tavlan i en timme och sen fick vi gå. Om han kunde skriva det han skriver på tavlan på ett papper istället och ge det till oss så skulle våra lektioner ta högst en minut.  Men han tror typ att vi är helt korkade och inte fattar något alls. Jaja.. Har varit två ganska deppiga dagar, men nu ska jag skärpa mig lite.

I don't care for your attitude
You bring me down, I think you're rude

Jag och Elli är smått (enormt) avundsjuka på Foki. Vi vill också till Tokyo, men har föräldrar som inte delar våra åsikter... Vi skulle göra vad som helst för hennes garderob.. Varför är ens liv alltid sämre än alla andras? Det är inte riktigt okej att tycka att pengar skulle göra allt i livet bättre, men det är ju fan sant.

Jag klippte mig idag! Ni fattar nog inte hur stolt jag är över mig själv. Jag kände mig till och med ganska lugn och lyckades trycka undan negativa tankar. Jag tycker håret blev ganska.. skarpt, eller vad man nu ska säga. Men när jag har tvättat det och det har börjat leva sitt egna liv igen så ser det nog lite mer fannieaktigt. Nu känner jag mig riktigt sugen på att göra något mer mitt hår, vilket är väldigt konstigt eftersom jag tycker att jag är duktig om jag orkar borsta det. Men lite färg eller så skulle vara kul...

Köpte ett par skor också. Blårutiga från Stadium. Haha, i lördags när Erik var här så hade han precis varit på Stadium och skulle köpa såna (dom är med i reklamen) och blev sååå besviken när han upptäckte att det var tjejskor.

Äntligen fredag! Den här dagen har varit så bra. Eller.. Ja, den startade inte så bra eftersom Decker hade gjort världens cp-tävling och sen var det över en timmes glapp i schemat tills matten. Matten var superduperenkel och sen var det lunch med Manda-Panda och Stephanie. Öhm.. Sen köpte vi några klubbor.. Och sen var det ju psykologi och vi skulle se på en film, men den funkade inte så vi fick sluta tidigare. Det var dagen i korthet! Nu håller jag på att dö av geléråttsbrist. Ska kanske gå ner på coop. Men det är så himla långt. Säkert 20 meter.

Det här är helt sjukt. Jag kommer inte ihåg när jag duschade senast. Jag kommer aldrig ihåg sånt, jag har liksom ingen aning. Jag kan ha duschat imorse, eller igår (kväll eller morgon) eller i förrgår eller förra veckan. Seriöst, hur stor del av min tanketid går åt till att fundera över duschandet? Mitt hår känns fräscht, så det kan inte ha varit så länge sen... Men samtidigt så känns det bättre att duscha ikväll än imorgon, för jag kommer inte hinna på morgonen så då blir det på kvällen.. Kanske ska börja skriva upp sånt här. Jag känner att innehållet i min blogg blir mer och mer.. mysko.

Helt otroligt. Heeelt otrooooooligt! Jag hämtade ut mitt id-kort idag, och hjälp :O För första gången i mitt liv har jag lyckats få ett snyggt kort! Helt perfeeeeekt! Eller inte perfekt, men om man jämför med passet så är det ju värsta modellbilden. Haha, mitt pass.. Har ni någonsin haft ett pass med en så ful bild att du faktiskt skämms över att behöva visa det för passkontrollanten? Haha, jag är bara så lättad över att det blev så bra.
En fördel med att vara blek: svartvita foton blir supersnygga.

Kom hem tio över sju idag. Det betyder att jag gick från skolan tio i sju. Det är nog andra gången i mitt liv jag har varit i skolan så länge. Men det var mysigt, lugnt och jag fick en massa gjort. Sen spelade Martina miljökörkortet och eftersom jag har så nödigt minne så kom jag ihåg en masa saker. Mitt minne är inte riktigt så optimalt, jag kommer aldrig ihåg att ta fram bröd ur frysen, när min familj fyller år eller när jag senast duschade, men jag kommer ihåg mördare+offer+motiv i typ alla CSI-/Midsumer-/Christie-avsnitt, vad Hitlers hund hette och Londons borgmästares hela namn.

Jag är så himla seg. Det spelar ingen roll hur många timmar jag har på mig innan skolan börjar, jag blir ändå aldrig klar. Jag klev upp 7 imorse och nu är klockan snart 11 och jag har inte ens klätt på mig eller sminkat mig eller något. Om en timme måste jag gå och jag tror nog att jag kommer börja riva i garderoben fem minuter innan. Sen idag är det både kemi-ws och mattecentrum så det blir en herrans massa timmar på skolan. Nu ska jag kanske duscha..

Jag dumpade min ph idag. Ph står för personlig handledare och är en lärare som man pratar med i en kvart varje vecka. Med Malene som ph var ju allt bra, men med Decker så förvandlades den där kvarten till tortyr. Så fort jag ser honom så fylls jag av ilska och irritation, jag tål honom verkligen inte. Så idag under ph-samtalet så ignorerade jag honom i typ 8 minuter och sen när han frågade vad jag ville prata om under ph-tiden så sa jag att jag inte ville prata med honom överhuvudtaget. Sen började han babbla om att han kunde ju inte tvinga mig och frågade om jag hade någon att prata med (det lät som om han skulle föreslå typ kuratorn). Då blev jag irriterad och slutade lyssna. Sen lät det som om han avslutade samtalet, men tydligen så gjorde han inte det för han såg typ förvirrad ut när jag gick. Men jag tolkar det i alla fall som att ska slipper ph-samtal framöver. Äääääntligen! Så underbart att slippa den där människan lite mer.

Hej, Eva :)
Reflektionslogg 2.. Jaa.. Hur man skulle kunna svara på de där frågorna tycker jag är ett mysterium. Inte för att det är det, en herrans massa elever har ju redan svarat på frågorna. Först försökte jag minnas så mycket som möjligt av min händelselösa barndom och lyckades sitta några små minnesfragment. Problemet sedan var att jag inte hittade någon information alls om vad utvecklingsteorierna ansåg om det. Då la jag mina händelser åt sidan och hittade på lite andra grejer, men självklart inte hittade jag nån information som skulle kunna hjälpa mig att analysera hur dessa händelser kunde ha påverkat mitt liv. Sen gav jag upp för tillfället och levde efter familjens motto "man är mest kreativ kvällen innan inlämning". Sen kom söndagen och jag glömde för tillfället bort min äppelallergi och vips så var den söndagen förstörd. Undrar vad Freud skulle ha sagt om det, en slags freudiansk felsägning (fast bortglömning). Så nej, det kommer ingen reflektionslogg :)

/Fanny

En sak som skrämde mig ganska så väldigt mycket: min ph kommer in på matte-ws, drar fram en stol och sätter sig precis bredvid mig. Först kollar han bara på mig, jag stirrar tillbaka med snälla-säg-att-jag-inte-har-gjort-något-blick. Vad har jag gjort..? undrar jag försiktigt. Till det svarar han med sån där förstående, äckligt inställsam röst, om jag vill prata om något så går det bra, jag missade ju min ph-tid. Öhm, nej.. Varför skulle jag ens vilja prata med den där människan? Vi kommer inte riktigt överrens, och han pratar alltid med mig som om jag har världens psykiska problem. Men okej, han gick ganska snabbt, och jag hörde matte-Marcus fnittra lite i bakgrunden. Varför blir händelser alltid trista och oförståeliga när jag ska skriva ner dem?

Jag skulle förstås kunna gå till läkaren själv, men jag är en sån här nervös människa. Det rotar sig nog i min fobi för det okända. Hade jag varit född 100 år tidigare hade jag varit en av dem som hela tiden tjatar om sina nerver (som mrs Bennet..). Jag klipper mig ungefär med 18 månaders mellanrum. Det betyder att mitt hår ser slitet ut i ungefär 6-12 månader, men jag behöver ungefär ett år på mig att vänja mig vid tanken att jag kommer behöva gå till en frisör. Jag försöker undvika att gå till ställen/affärer som jag aldrig varit till. Såna saker som att gå till tandläkaren är en pärs. När jag hamnar i nya situationer så börjar jag skaka, hacka tänder och få svårt att andas. Ofta kommer tårar och det gör det ännu svårare att andas och när det blir ännu svårare att andas så kommer ännu fler tårar. Har ni någon gång försökt få tänderna kontrollernade samtidigt som ni skakar okontrollerbart? Folk måste ju tro att man är världens psykfall. Jag skulle egentligen till Uppsala i lördags, men jag fixade det inte. Hade jag genomfört resan några gånger tillsammans med någon annan så hade jag nog klarat av det nu, men ensam så går det inte. Synd, men istället åt jag middag med Erik i lördags. Det gjorde att min självkänsla och humör höjdes lite.

Tur att jag är ledig tills på torsdag för då slipper jag frånvaron. Min hud är så jävla störd. Jag har decimeterstora eksem över armarna och halsen och nästan hela mina kinder (från käken till ögonbrynen) är täckta av eksem och utslag. För att göra situationen ännu bättre så börjar pannan bli lite röd och gropig. Det gör så ont och jag ser helt grotesk ut. Jag önskar att mamma var hemma så jag skulle kunna gå till läkaren och få mitt recept förnyat. Jag har upptäckt att min extrem-eksemsalva (en väääldigt stor flaska) har blivit för gammal och det samma gäller receptet.  Det här suger så jävla hårt!

När livet känns trist, shoppa. Ääääälskar Falsies.

Ja, min nya design... Lånad från en sida med bloggdesigner, inte riktigt snygg, men den är rosa i alla fall :)

På kemin idag, alla sitter i arenan och är lite småsömniga efter typ en halvtimmes föreläsning.
Läraren: Alla som vill gå på lunch gör det, alla som vill plugga till matteprovet gör det och ni som vill lyssna på kemi stannar här.
Alla går.

Idag var det alltså torsdag! Hade bara en lektion, men eftersom jag är så smart så glömde ju jag bort att vi inte hade engelska. Men det var bra, så jag hann plugga kemi.

Funderar på att åka till Elli i Uppsala på lördag. Problemet är att en av mina största rädslor är det okända, och att hitta rätt buss på centralen och sen åka ensam till en stad jag aldrig varit i räknas till fruktansvärt nervförstörande. Och att jag tycker att bussarna går vid fel tider. Men annars så.

Jo, jag fick tillbaka min argumenterande text (som skrevs till svenskan) och jag fick bara en anmärkning! Ett onödigt litet så hade råkat hamna i texten.

Min blogg ska bli mer positiv. Jag är så less på att läsa bloggar där folk gnäller i inlägg efter inlägg om hur kasst allt är. Så min blogg ska bli mer positiv så jag slipper klaga på min egen blogg.

Idag var första dagen efter lovet, och det märktes imorse. Först hittade jag inte SL-kortet, så jag var inte så tidig som jag ville. Sen höll jag allvarligt talat på att somna på fysiklektionen. Men sen var det kemi och vi labbade. Älska labbar utan rapporter! När jag kom hem från skolan så tänkte jag vara duktig att koka potatis så jag hade kall potatis till middagen (skulle göra pyttipanna) och glömde helt bort kastrullen, så det kokade som bara den i 2,5 timme.

Har ätit supergod middag idag. Erik kom över och vi (han) lagade helstekt fläskfilé med ungsrostade grönsaker och potatis och till det vitlökssmör. Sååå gott, sen gick vi ner på coop och köpte kvällsfika, eller jag köpte faktiskt gröt.. Imorgon är det skola igen, och jag har nästan börjat plugga inför fysikprovet. Men det oroar mig inte, istället ska jag kolla på Blåsningen och dricka mountain dew, som smakar typ som sprite.

Jo, The Sittaford Mystery... Hur tänkte person/personerna som skrev manus till filmatiseringen?! Dom har bytt ut allt! Det enda som de har behållt är namnen. De har bytt ut motiv, sättet offret dog och mördaren :O Hur kan man göra så? Och dom behöll ju namnen, men själva karaktärernas personligheter var ändrade. Så himla irriterande, men i alla fall, boken var superbra. Fast finns det någon Agatha Christie-bok som inte är superbra? På tal om namnen, i boken heter två av karaktärerna Charles Enderby och John Burnaby, i tv-serien heter dem John Enderby och Charles Burnaby. Vad är det för mening med att mixa deras namn? Nej, det är bara irriterande.

Lov, lov, lov. Eller det är ju snart över. Har inte gjort något, men det ska man inte heller göra på lov. Imorgon blir det däremot inte lugnt. Har fysikprov nångång nästa vecka, och jag fattar inte riktigt vad vi har prov på. Sen kommer Erik, vi ska laga mat, fläskfilé med något... Problemet är vad det där något ska vara... Jag har en liten känsla av att kylen är tom. Tror inte att det finns nån potatis.. Sen måste jag köpa ägg. Åååh, jag vill inte att lovet ska ta slut!