fuffypuff

En sak som skrämde mig ganska så väldigt mycket: min ph kommer in på matte-ws, drar fram en stol och sätter sig precis bredvid mig. Först kollar han bara på mig, jag stirrar tillbaka med snälla-säg-att-jag-inte-har-gjort-något-blick. Vad har jag gjort..? undrar jag försiktigt. Till det svarar han med sån där förstående, äckligt inställsam röst, om jag vill prata om något så går det bra, jag missade ju min ph-tid. Öhm, nej.. Varför skulle jag ens vilja prata med den där människan? Vi kommer inte riktigt överrens, och han pratar alltid med mig som om jag har världens psykiska problem. Men okej, han gick ganska snabbt, och jag hörde matte-Marcus fnittra lite i bakgrunden. Varför blir händelser alltid trista och oförståeliga när jag ska skriva ner dem?