fuffypuff

Jag skulle förstås kunna gå till läkaren själv, men jag är en sån här nervös människa. Det rotar sig nog i min fobi för det okända. Hade jag varit född 100 år tidigare hade jag varit en av dem som hela tiden tjatar om sina nerver (som mrs Bennet..). Jag klipper mig ungefär med 18 månaders mellanrum. Det betyder att mitt hår ser slitet ut i ungefär 6-12 månader, men jag behöver ungefär ett år på mig att vänja mig vid tanken att jag kommer behöva gå till en frisör. Jag försöker undvika att gå till ställen/affärer som jag aldrig varit till. Såna saker som att gå till tandläkaren är en pärs. När jag hamnar i nya situationer så börjar jag skaka, hacka tänder och få svårt att andas. Ofta kommer tårar och det gör det ännu svårare att andas och när det blir ännu svårare att andas så kommer ännu fler tårar. Har ni någon gång försökt få tänderna kontrollernade samtidigt som ni skakar okontrollerbart? Folk måste ju tro att man är världens psykfall. Jag skulle egentligen till Uppsala i lördags, men jag fixade det inte. Hade jag genomfört resan några gånger tillsammans med någon annan så hade jag nog klarat av det nu, men ensam så går det inte. Synd, men istället åt jag middag med Erik i lördags. Det gjorde att min självkänsla och humör höjdes lite.