fuffypuff

Emelie visade upp sitt resultat på 41-testet, och då var jag ju bara tvungen att göra det igen (och visa upp det på bloggen). Tror jag skrev om mitt förra reslutat också, ska kanske leta upp det och kolla hur man har förändrats.

Din personlighetstyp:

Allvarliga och lågmälda. Söker trygghet och ett lugnt liv. Ytterst noggranna, ansvarstagande och pålitliga. God koncentrationsförmåga. Ofta positiva till att upprätthålla existerande traditioner och institutioner. Arbetar hårt och är välorganiserade. Målinriktade. När de väl bestämt sig kommer de nästan alltid att framgångsrikt slutföra sina projekt.

 

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Företagsledare, operativa chefer, administratörer, kamrerer, banktjänstemän, poliser, detektiver, domare, advokater, läkare, tandläkare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, revisorer, elektriker, matematiklärare, maskiningenjörer, stålarbetare, tekniker.

Nytt år, nya utmaningar, nya möjligheter. Ska bli helt fantastiskt! Aldrig har livet känts så här öppet. Det känns som om vad som helst kan hända. Jag har lärt mig så mycket under 2010, tänkt mycket och kommit fram till vem jag vill vara, vad jag vill göra. Jag har faktiskt valt vad jag ska söka för utbildningar i vår. Ambitiösa val? Ja, men vem skulle söka något medelmåttigt? Ingen. Blir ingen sammanfattning av 2010, har inte bloggat tillräckligt mycket för att komma ihåg vad jag har gjort. Istället ska jag dela med mig av några rader av den fantastiskt upplyftande låten från Life of Brian, en av de bästa filmerna någonsin, haha.

If life seems jolly rotten
There's something you've forgotten
And that's to laugh and smile and dance and sing.
When you're feeling in the dumps
Don't be silly chumps
Just purse your lips and whistle - that's the thing.

And...always look on the bright side of life...
Always look on the light side of life...

Bloggar typ aldrig nuförtiden. Har min PA-blogg, och det räcker för tillfället. http://nuvarfaktisktalltupptaget.blogg.se/ en otroooooooooligt spännande blogg om projektarbetet om klardrömmar.

Känner för att klippa av mig håret. Verkar så enkelt att ha kort hår. En page skulle vara fint. Fast mitt hår är ju alldeles för fluffigt och vågigt för att det ska se snyggt ut. Tro mig, jag har testat. Såg ut som en svamp. Men det känns ändå så locknade...

Det finns inget tristare än en blogg utan bilder, men min dator är ju helt tom. Finns ingenting, inte ens musik. För att göra allt tristare så funkar inte min kamera och på den har jag bilder från avslutningen i nian och framåt. Kanske ska önska mig en ny kamera... Min var ju ganska antik.

Yesterday, upon the stair,
I met a man who wasn’t there
He wasn’t there again today
I wish, I wish he’d go away...

When I came home last night at three
The man was waiting there for me
But when I looked around the hall
I couldn’t see him there at all!
Go away, go away, don’t you come back any more!
Go away, go away, and please don’t slam the door... (slam!)

Last night I saw upon the stair
A little man who wasn’t there
He wasn’t there again today
Oh, how I wish he’d go away

En hel dag halvsovandes framför teven. Att vara sjuk är ibland kanska trevligt.

Förra veckan var det biologiprov. Alldeles för många uppgifter varav få verkade relevanta. Den här veckan: fysikprov. Alldeles för få uppgifter varav för få var räkneuppgifter. Fysikprovet var sjukt jobbigt, bara på grund av att det satt en massa sammare i samma sal. Det var sjukt trångt och de fuskade en herrans massa och kunde inte vara tysta.

Förra veckan hade jag hur mycket som helst att göra. Nu känns det som om jag inte har något alls att göra..

Biologiprovet är ÖVER! Så härligt att kunna andas och faktiskt ana ljuset i tunneln. Bara fysikprov på måndag, matteprov på torsdag och kemiprov veckan därefter, och två labbrapporter ska in i helgen. Imorgon ska jag träffa Jessi, om inget kommer ivägen (som det har för vana att göra..). Kanske shopping, kanske utgång. Vem vet? Sen är det en söndag full av fysikböcker och labbrapporter och sen är det några dagar med matte och lite kemi. Och sen panikplugg till kemiprovet. Men sen är det fan över. För den här gången. Lärare gillar att lägga allt samtidigt, de jäkla sadisterna. Vi elever straffar dem genom att aldrig berätta vad de gör för fel när de försöker få i gång projektorn/teven, så en massa tid slösas bort. Hehe, hoho, hihi.

Nej, jag är inte död. Jag är bara nere i en liten svacka. Inget är speciellt roligt eller trevligt. Ska borsta tandsingarna nu och sussa.

SD, SD, SD, lilla rara SD. Skalan för hur korkad man kan vara har sedan i går växt förbi punkten hur korkad som helst, och har nu nått fram till en punkt som är för abstrakt för att kunna namnges. Hur kan man rösta på ett gäng nazister? Kostymen lurar ingen, den förändrar ingenting, det är fortfarande seriöst störda människor som står i teverutan och ler. Hur man kan se invandrare som andra klassens medborgare är för mig helt otänkbart. Och med invandrare så menar dom ju bara utomeuropeiska invandrare, alltså flyktingar. Att det finns väldigt många danskar, norrmän och finnar i Sverige verkar inte vara några problem. Men de vill alltså minska invandringen. Vilket skulle betyda att man bryter en herrans massa konventioner. Flyktingar är inte personer som vaknade en morgon och tänkte "att leva på bidrag i Sverige låter fett najs". Det finns en anledning till varför de kallas flyktingar. De har tvingats fly. Och som det civiliserade land Sverige faktiskt är så är det vår plikt att ta hand om dessa. Erbjuda en fristad, ett nytt land, en frihet och en känsla av säkerhet.
En annan sak. SD yrar om att Sverige har blivit så mycket sämre sen invandringen började, att de förstör allt de rör. Öhm.. Tror de där hjärnskadade nassarna att en separat gren av homo sapiens utvecklades här i Sverige och blev till svenskar? Sverige är inte ett konstant begrepp, Sverige har inte funnits jämt. Vi är alla på ett eller annat sätt invandrare, vi har bara bott har olika länge. Vi är kelter, germaner, belgare, norrmän, danskar, finnar, ryssar, estner, fransmän, tyskar, italienare och på senare tid också utomeuropéer.
En annan sak. I DN kunde man läsa vad partiernas valvakor serverade för mat... Vad sägs som SD:s sköna blandning av pizza, fetaostsallad och bulgursallad. Det var ju... svenskt.
Och en till sak, deras så kallade partiledare är född i Skåne. Som vi alla vet är ju skåningar danskar som hamnat på fel sida av gränsen. Haha, nej, men ni fattar. Och han heter Jimmie. Det är ju knappast ett svenskt namn.

Har röstat, lika tafatt och bortkommen som varje förstagångsväljare (trots att jag faktiskt är andragångsväljare). Började bra redan från början. Först såg jag inga valsedlar med partinamn som jag kände igen, bara en massa med helskumma namn. Sen fattade jag inte att de olika valen har olika färg (kunde INGEN ha sagt det?). Till slut fick jag tag på en folkparti (riksdag) och två moderat (de andra valen) och gick till mamma som tålmodigt hade väntat på mig på andra sidan kön till valsedlarna. Då börjar hon snacka om att man ska ta en valsedel av varje, för att inte folk ska se vad man röstar på. Är inte det lite väl paranoid? Jag får väl ta risken att bli lynchad. Inte ens i röstningsrummet fattade jag att valsedlarna hade olika färger, så jag fattade inte hur de skulle kunna se skillnad på valkuverten. De såg ju exakt likadana ut. Personröstade också. Jag har ingen aning om vilka jag röstade på, men de lät trevliga i alla fall.. Gick sen till mamma som ännu en gång tålmodigt hade väntat på mig vid kön till valurnorna. Då precis när det är min tur att lämna kuverten så säger mamma att man måste klistra igen dom. Jag försöker börja slicka och tappar allt jag håller i. Börjar krypa runt på golvet för att hitta mina kuvert. Vet sen inte vad jag ska lämna fram till valmänniskan, jag tappar legget. Kön bakom mig växer. Personen med röstlängden (?) påpekar att jag att jag har ett annorlunda efternamn, no shit, Sherlock. Äntligen klar!

Okej, jag vet att min första lektion börjar om 10 minuter. Men jag orkar inte! Har inte ens klätt på mig eller rört mig från sängen, och jag vaknade till och med halv sju. Ska satsa på att gå kvart i nio. Det känns bättre.

Livet fortsätter, dagarna bara kommer och går. Det blir helg, det blir måndag. Det blir tidiga morgnar, äckliga luncher och sen är det dags att sussa igen. Det händer inte så mycket spännande. Det händer ofta inget spännande alls. Ska redovisa biologin på fredag, men jag och Matilda är inte klara. Vi vet faktiskt inte vad vi ska göra. Det ordnar sig. Det är lugnt. Jag är inte stressad. Jag har inte ett hål inombords som bara växer sig större för varje minut.

Försöker rädda middagen, men det är inte lätt när man måste dela kök med en komplett idiot. Män bör inte vara tillåta i kök. Han tycker att man inte kan steka falukorv i olja, och det finns inget smör så han använder bregott. Trots att det står på förpackningen att det inte lämpar sig för matlagning... Han använder inte en liten klick utan en hög som skulle kunna räcka till en herrans massa mackor. Sa åt honom att hålla bregottet på sin sida. Mina köttbullar ska inte bli fettiga. Han har inte på tillräcklig värme heller, la fingret mot pannan och det brändes inte ens. Stekningen började för sent. Att det ska vara så himla svårt att koka makaroner och steka falukorv (till honom men det MIN falukorv) och köttbullar (något var ju jag tvungen att äta när han la beslag på min falukorv)

Uppdatering: överkokta makaroner, gammal pizzasallad och köttbullar som fortfarande är uppfriskade frysta i mitten. Ännu en fantastisk upplevelse.

Uppdatering igen: "I morgon börjar Mattecentrum på skolan. Tisdagar och onsdagar 17 - 19 sal 501. Välkomna." Aldrig har jag varit så glad över mattecentrum. Nu slipper jag middag på både tisdag och onsdag. Underbart.

Pappa har varit hemma i ungefär ett dygn. Det här bara går inte. Mamma och Erik åkte upp till Jämtland och till älgjakten i torsdags, och pappa åkte till landet på onsdagen. Fast han kom hem igår. Hur det där kan vara min far som jag har blivit uppfostrad av och bott med i hela mitt liv är helt otänkbart. Enligt honom är ingenting jag gör rätt. Jag kan inte välja rätt mjölkpaket, packa matkassen rätt eller steka korv. För tydligen är det heeeeeeeeeelt omöjligt att steka frysta korvskivor. Han får steka sin jävla korv själv. Jag har inte haft något att säga till den där människan de senaste tio åren. Vi bara gnäller på varandra. Han gnäller på att jag inte kan göra något rätt, jag gnäller på att han är en otrevlig domedagsprofet. Och då och då försöker bara påbörja ett samtal genom att påpeka att det stora trädet på väg till tunnelbanan har klivit beskuret. Hjälp, vilka intressanta samtal. Det är så man märker att stämningen är obekväm. Mamma kommer hem typ på lördag. Det här kommer bli en fasansfull vecka.