fuffypuff

Det är något speciellt med min mammas generation. De är helt besatta av bekvämlighet. Vad är bekvämt? Det är ingenting jag brukar tänka på. Visade ett par skor som jag vill ha för mamma, och fick reaktionen "9 cm, lycka till". Samma sak när jag visade skorna jag skulle ha på min förra klass utspring, sen Mandas mottagning och sen skivan. Blev typ 14 timmar i streck i ett par klackar med peeptoe. Inga problem, men mamma, hon var värsta domedagsprofeten. "Du kommer få såååååå ont, du kommer få gå barfota, du kommer att dööööö". Ni förstår. Jag tror ingen i min generation skulle motivera något av sina klädval eller skoval med att det är bekvämt och inget annat. Förutom leggings som används som byxor. Usch och fy. Mamma är en sån som bara har bekväma skor. Går till jobbet i fruktansvärt fula ecco-skor. Ojojoj, så bekväma de är. Jag hoppas att jag aldrig kommer vakna en morgon och tänka "Ecco-skor, underbart. Jag tror jag satsar på brallor med snöre i midjan också." Ja, jag måste klaga på henne för hon dissade skorna och kommer nog inte att betala för dem.

Dagens i-landsproblem: det går aldrig något bra på teve.

Familjen.. De är rätt härligt, men det är så otroligt jobbigt att umgås med dem. Erik var ju här på middag och nu har han äntligen åkt hem. Jag är så sur och nedstämd nu. det är liksom så fort någon av mina syskon kommer hem så blir jag den där femåringen igen. Igen bryr sig om att prata med mig, när jag väl säger något så kollar de bara på mig och sen fortsätter de att prata. det är som om jag inte har något vettigt att säga, som om jag bara säger gaga. Jag är 19 jävla år. Jag går en av de svåraste gymnasieprogrammen, jag är inte ett dumt småbarn. Inte ens när de diskuterar varför gymnasiet är så dåligt, och varför glappet till universitetet är så stort, blir jag tillfrågad. Vad kan jag veta om saken. Jag är inte tillräckligt kvalificerad för den diskussionen. Erik gick trots allt hotell och restaurang (och vi vet ju alla vilken sorts människor som går den) och mamma gick ju gymnasiet på 80-talet. 70-talet. Okej, mitt enda brott är att jag inte vet hur gammal mamma är. Enda gången jag är en del i samtalet är när jag används som exempel på hur dålig den svenska skolan är. Jag kan ju inte ens multiplikationstabellen. Jag kan ju inte ens räkna delat (vilket betyder att jag inte kan räkna liggande stolen) och jag kan inte räkna något utan miniräknare. Att bli använd som exempel på dålighet är knappast bra för mitt redan urusla självförtroende. Erik må vara användbar ibland, men jag önskar att han inte fanns.

Meh. erik skulle komma hit på middag, men ringde vid 12-tiden och sa att han skulle komma redan vid ett och att han skulle passa på att plugga här. Han sätter sig i vardagsrummet med sin laptop och sina böcker, och jag tassar omkring för att inte störa. Sen när jag gick förbi vardagsrummet så ligger han i soffan och sover. Väckte honom genom att slå honom med grytlapparna. har bakat en kaka, förresten. Vinbär. Ser skum ut. Hoppas på det bästa.

I nytvättat, vått hår luktar mitt balsam lite som.. öl.

- Jag är 18 år så mitt minne är knappast senilt!
- Du är 19..

fan också..

Dagens irritationsobjekt: tjejer som inte har samma längd på naglarna. Fem stycken superkorta (aj), två normallånga och tre superlånga (usch). Vad är det för mening? "Jag är så stolt över att jag har lyckats spara ut tre superlånga naglar, så jag tänker aldrig fila ner dom för jag vill visa upp dom." Eller?

wow.. Jag har alltid varit lite skeptisk till h&m:s nagellack, de är liksom för billiga. Men idag på h&m så skulle jag precis betala när jag såg nagellack i fyrapack precis vid kassan. 29 kronor tror jag de kostade, alltså 29 för 4 st. Vem kan motstå det? Inte jag i alla fall. Ett av lacken var ju gult och jag älskar gult. Har testat det gula nu, och det är verkligen heltäckande. Normalt så tar det flera lager gult innan det ser snyggt ut. Tyvärr så är det nog lite för mycket åt det orangea hållet, så det skär sig lite med min hudton... Men ska testa ett lager av Viva la Divas gula ovanpå det här. Det är mer åt banan+mjölk-hållet. Plus, minus. Tihi. Köpte två t-shirts också. En med Hello Kitty. Haha, jag kommer aldrig växa upp.

Igår tränade jag för första gången sen i maj... Behöver jag ens säga att jag känner mig lite död? Haha, men ingen tid att vila. Idag ska jag gå in till stan igeeen, den här gången är jag på jakt efter en tröja.. Eller så går jag bara till Götgatsbacken..Nu slog latheten till.

shoppingdag idag. Ingen hyseri, inga enorma kassar, utan planlagd shopping. Köpte skrivböcker till skolan, sugrör, kollade på tekoppar och var inne på Lagerhaus och suktade. Var även inne på gina och köpte en superfin bh. började hemifrån och gick ända in till drottninggatan. Det tar inte så lång tid, men när man är så van vid tunnelbanan så känns det så motigt. Var jobbigt många turister ute. vad gör dom här? jag förstår det inte.

De som klagar över att Kent är så deprimerande har aldrig lyssnat på Johnossi. Deras låtar får Kent att framstå som värsta uppåtjacket. En annan sak med Johnossi, engelskan. Väldigt klumpigt amerikanskt. Borde nog lyssna på något lite positivt. Typ Kent.

Idag var det dags för sommarens utflykt till min farbrors lantställe i skärgården. Så himla fint där ute. Men man måste ha ett bra tålamod för att inte bli irriterad på vägen dit. Istället för att bredda den sjukt övertrafikerade vägen så har man försökt att sakta ner trafiken. Vilket bara leder till köer... Jaja, väl på plats så bjöds vi på pulverkaffe och den obligatoriska jordgubbstårtan. Det värsta med att vara allergisk mot jordgubbar är att folk älskar att bjuda på dem. Som tur var det här en tårta där det var jordgubbar i gelé på toppen. Lätt att skrapa bort. Min farbror och hans fru hade planterat en massa nya rosor och när det samtalsämnet var avklarat så pratades det Thailand. Längtar efter Thailand. Men nu blir det inga fler resor med föräldrarna, så när jag har råd med Thailand så kommer turistlasset gå mot... Malaysia eller Bangladesh eller något annat land som man aldrig skulle komma på tanken att åka till nu.

Idag kommer päronen hem och jag har städat, dammsugit, skurat, städat skafferiet och vattnat blommorna (för första gången. Ska hävda att dom bara dog av sig själva). Jag får det att låta som om det såg ut som en krigszon här hemma, men det var faktiskt bara lite småstökigt. Åskan rullar och regnet öser ner. Riktigt mysigt.

Nae, jag har ingen lust att göra något idag. Ska nog satsa på en heldag med pussel. Trevligt.

Förresten så har Herr Poddis raderat alla mina spellistor.

Reklamen för Stockholms stadsmission. Den är så dålig att det är jobbigt att se den. Ett: varför skickar STOCKHOLMS stadsmission brev till NORGES stadsminister, är inte det lite som att klaga hos Argentinas regering om EU-direktiv? Två: "avskaffa hemlösheten", avskaffa är lite fel ord i det här sammanhanget. Får det att låta som om någon bestämde att vi skulle ha hemlöshet. Man avskaffar systembolaget, lagar och sådant, man avskaffar inget som hela tiden var ofrivilligt. Enligt mig i alla fall. Tre: jag får kommunistvibbar. Jag hatar kommunism. Fyra: "svenska folket gör inte tillräckligt mycket" och sen filmar dom några som skålar. Buhu, jag känner mig sååå skyldigt för att jag har råd med vin och har tak över huvudet. Fem: "stadens hemlösa har inte tid att vänta". Varför skickar ni då brev till NORGES stadsminister. Är inte det lite slöseri med tid? Vore det inte lättare att leta upp SVERIGES stadsministers adress, eller varför inte landshövdingens eller vem det nu är som är högsta hönset i Stockholm? Sex: har egentligen inte med reklamen att göra, men deras tidning, Situation Stockholm. Har ni läst den? Ojoj, det var några minuter av mitt liv jag aldrig kommer få tillbaka. Det senaste numret ligger alltid på vårt vardagsrumsbord. Har aldrig sett någon läsa den. Den köps av skuldkänslor. Jag har lite problem på företag/organisationer som satsar på skuldkänslor.

Uppdatering: Sju: en reklamfilm?! Reklam är inte billigt. Kunde dom inte ha hjälpt några hemlösa för dom pengarna? Skenheligt.

Jag har vaknat mellan 6 och 9 varje dag det här lovet. Så gissa om att jag fick en chock i morse när jag vaknade av ett otroligt irriterande ljud. När man är helt nyvaken så tar det ett tag att inse att det är telefonen. Och vi har inte den där vanliga ringsignalen, jag har valt den mest irriterande bara för att slippa diskussionen om vem som ska svara. Så jag springer till hallen och telefonen och svarar. Reste mig för fort så jag var helt snurrig, såg svart och hörde ett brusande ljud. Ja, det var pappa i alla fall. Han snackade typ om hur jag kunde ringa Erik. Jaha, det var ju verkligen värt ett samtal. Gick in i köket för att kolla på klockan (finns inga klockor i hela huset förutom i köket där det finns typ fyra). Klockan är snart 12 :O Hur gick det här till? Känns som hela min dag har försvunnit.

Fick en impuls, helt plötsligt, bara sådär, att klippa av håret. Fast sen kollade jag på gamla bilder från tiden jag hade väldigt långt hår, och ändrade mig. Skulle nog inte trivas i kort hår.

Jo, när jag var på landet så åkte vi till en galleria en dag. Marie-, nånting heter det. Mamma och jag minns aldrig vad det slutar på. -dal, -berg, -vik? Ja, det är stort i alla fall och har en jobbig planlösning. Man bara går och går och kommer aldrig fram dit man trodde och man har ingen aning om vart det var man såg h&m nånstans. Jag shoppade i alla fall en massa. Mamma betalade ju. Bästa köpen var i alla fall en tunn, grön bomullspyjamas med ränder och rosa engelska rosor, och ett paraply med engelska rosor. Jag älskar rosor.